Även om jag känner mig mer redo att åka nu än vad jag gjorde under gymnasiet så känns allt väldigt konstigt fortfarande. Men jag tror jag målar upp en större bild än vad de faktiskt är , för trivs jag inte och känner att det inte känns bra så är de ju bara resa hem igen, så långt bort är de ju inte. Jag är nervös över allt just nu, vill inte riktigt prata om att jag ska åka utan bara låta de vara. Jag vill mest spola fram tiden ett par månader till allt har landat och jag hittat en vardag typ. De som varit bland de jobbigast med detta är att jag behövde lämna jobbet. Visst de va på ett sätt skönt att sluta o lämna allt kaos som de har varit på sista tiden, men samtidigt har de varit min vardag och min trygghet i 1,5 år och de var nog inte förrän dagen innan jag sluta som ja verkligen insåg att ja skulle sluta. Det har känts så himla bra allting och jag har lärt mig massor. Fått lära känna så fina människor, både vuxna och barn som verkligen uppskattat de arbete jag gjort. Jag är rädd för att lämna den tryggheten.