.

Jag tänkte att jag kanske ska skriva lite vad som händer i mitt liv. De som känner mig vet att jag är hemma igen i Norrköping. Det blev tyvärr bara 1 och en halv vecka i Norge. Anledningen? För de första kändes det inget bra med boendet, jag passar nog inte till att leva med 12 andra och dela allt. Hade väldigt mycket hemlängtan redan från dag 1 och grät varje dag så fort jag fick något sms från någon närstående. Trodde jag var starkare på den biten. Jobbet blev heller ingen hitt, funkade inte med chefen och det blev bara massa missförstånd. 

Visst känns det tråkigt att det inte blev som jag förväntat mig, ja packade ändå ner hela mitt liv. Och vissa kan tycks att jag gav upp för lätt och visst de kanske jag gjorde men jag insåg väl där och då att de var inte detta jag ville göra. Vet inte riktigt men det känns lite som att "alla" unga ska åka iväg o resa och upptäcka saker och flytta till andra sidan jordklotet men jag var nog inte den personen. Norge var inget jag drömt om hela mitt liv utan blev en spontan sak och det kanske är skillnad. Har man en hög ambition och dröm om hur man vill att det ska vara kanske det är lättare att kämpa. 

Alla passar nog inte till allt har jag kommit fram till efter mycket funderingar kring detta.  Försökt intala mig själv i allt detta att de är vanligt att man i min ålder inte vet vad man ska göra i livet, att de får vara så att man får flänga omkring tills man vet vad man vill. 

Jag tror lite att det är så det får vara. Kanske mognar man på vägen och gör något" äventyr" då som inte passade just nu... 

Jag har haft väldigt mycket ångest kring att jag gav upp lätt, att jag inte klarade det jag trodde jag skulle klara, att jag inte var tuff nog. 

Nu är jag iallafall hemma och tillbaka på jobbet med mina älskade barn och kollegor och jag kunde inte må bättre faktiskt. Det värmde enormt mycket att först få enorm stöttning från min chef som öppnade mig med stora armar och blev jätteglad att jag ville tillbaka. När jag sedan träffade barnen igen sprang de emot mig och kramade mig och sa att de saknat mig. Till och med de barn jag haft enorma konflikter med och som jag känt att de inte haft någon respekt för mig men de älskar mig nu haha och det känns bra! Även föräldrar har varit väldigt positiva till att jag är tillbaka. Nu har jag skrivit länge så nu slutar jag. 

Nu får vi se vad som händer men nu vet ni läget.